Matteuspassionen Ð min passion.

 

I bokhyllan i mitt KlockargŒrdshem fanns tre bšcker som blŠddrades i och hšglŠstes ur nŠr aprilsnšn yrde runt knutarna, smŠltvattnet porlade i rŠnnilar under isskorporna i kyrkbacken och antependiet i kyrkan bar fastans lila fšrberedelsefŠrg - Carl Allan Mobergs Bachs Passioner och Hšga mŠssa (1949), Ingvar Sahlins VŒr Herres kantor (1950) och Karl Geiringers Bach frŒn mitten pŒ 60-talet. Matteuspassionen hade framfšrts helt eller delvis vid nŒgon av de Œterkommande kyrkosŒngshšgtiderna, stiftets kyrkokšrer medverkade efter att ha švat in kšrsatser ur det vŠldiga verket alltefter fšrmŒga, och upplevelsen satte outplŒnliga spŒr hos bŒde kantorer och kšrsŒngare.

 

Ӂret 1729 har blivit nŠra nog ett heligt tal i vŒr europeiska musikodlings historia sŒsom beteckning pŒ det minnesrika Œr, dŒ Matteuspassionen enligt gammal tradition skall ha uppfšrts fšr fšrsta gŒngen och dŠrmed ett verk skŠnktes oss, som blivit en av kristenhetens dyrbaraste musikaliska klenoder.Ó (s. 111)

 

SŒ inleder Moberg sin text och nog mŠrks det i sprŒkbruket att de bŒda fšrfattarna Šr samtida, nŠr man lyssnar till hur Sahlin formulerar de tvŒ kšrernas roll i verket.

 

 ÓStuderar man texterna, sŒ finner man Ð visserligen inte undantagslšst Ð att inom Coro I talas till Kristus, medan man i den andra kšren nŠmner om honom. SŒ synes planen vara den, att Matteuspassionen lŒter oss uppleva passionsdramat liksom en tragedi pŒ en antik skŒdebana.Ó (s. 201)

 

Geiringers kommentarer om den talsymbolik som gšmmer sig i flera av ariorna och kšrsatserna fascinerade och fick mig att lŠngta efter att nŒgon gŒng fŒ lyssna till detta fantastiska verk.

 

ÓTenoren, som fšretrŠder Petrus, sjunger ÕIch will bei meinem Jesu wachenÕ, kšren tillŠgger refrŠngen ÕSo schlafen unsre SŸnde einÕ tio gŒnger, en fšr varje nŠrvarande lŠrjunge (utom Judas) som efter hand faller i sšmn. Och duetten med kšr (nr 33) efter det att Kristus fŠngslats och bortfšrts kan tolkas som uttryck fšr tvŒ fšrtvivlade lŠrjungar, vilka avbryts av nio (tre gŒnger tre) korta rop frŒn kšren ÕLass ihn, haltet, bindet nicht!Õ ett fšr var och en av Herrens kvarvarande lŠrjungar. Detta leder till kšren ÕHerr, bin ich«s?Õ (nr 15), dŒ Jesus sagt att en av lŠrjungarna kommer att fšrrŒda honom. Samma frŒga stŠlls elva gŒnger, och dŠrmed underfšrstŒr Bach att alla apostlarna utom Judas upphŠver sin ršst.Ó (s. 189)

 

NŠr jag 1967 som lŠrarstuderande i Stockholm kallades att sjunga med i Engelbrektskyrkans Œrliga framfšrande av Matteuspassionen i svensk šversŠttning blev det alltsŒ en, som jag hade trott, ouppnŒelig dršm som gick i uppfyllelse. Det var Dan-Olof Stenlund, dŒ bara 29 Œr gammal, som gav mig erbjudandet och fšga anade jag att det faktiskt skulle bli inledningen pŒ en livslŒng kšrrelation.

   Med en redan dŒ sjŠlvklar auktoritet hade Danne sedan ett antal Œr lyft taktpinnen i det vŠldiga kyrkorummet och fšrt vidare traditionen efter den legendariske David hlŽn. Fšr mig blev skŠrtorsdagens och lŒngfredagens tvŒ framfšranden ett nav kring vilket mitt kšrsjungande cirklade. SvŒrt var det fšr mig som inte hade musikklasskolning, och jag tror att jag rŠknade 1 2 3 Ð 4 5 6 Ð 7 8 9 Ð 10 11 12  i inledningskšren ganska lŠnge innan den bšljande rytmen satte sig och jag upplevde altstŠmman som en uttrycksfull melodi.

   I mitten pŒ 70-talet nŠr Kšpenhamn fŒtt en kšrprofessor och Malmš Kammarkšr formerat sig under Dan-Olofs ledning fortsatte jag mitt Matteuspassionssjungande i Engelbrektskyrkan, nu under Hans Kyhle. Som medlem i Filharmoniska kšren fick jag ocksŒ erfara hur Anders …hrwalls tolkning presenterades pŒ originalsprŒket i Konserthuset Ð annorlunda och litet spŠnnande eftersom jag bytte frŒn kšr 1 till kšr 2.

   NŠr jag sŒ smŒningom i mitten av 80-talet fick anledning att Œter stŒ i kšr 1 med Dan-Olof som dirigent slšts cirkeln och alltsedan dess har jag varje Œr hšrsammat kallelsen med tacksamhet och glŠdje.

   Vad Šr det dŒ som gšr att det har kommit att bli en sorts livsnšdvŠndighet att kvittera ut det blŒa kšrpartituret (som sedan nŒgra Œr inte behšvs lŠngre), bli placerad dŠr Maestro finner ršstsammansŠttningen lŠmplig, inta sŒngstŠllning och faktiskt varje Œr kŠnna rysningarna nŠr pianot intonerar fšrstakšren och vi tillsammans sluter upp i den angelŠgna uppmaningen: Kom, o Sion, hjŠlp oss klaga! NŠr jag ser tillbaka pŒ de femtio Œrens i stort sett obrutna kedja av repetitionsperioder och framfšranden Šr det ju faktiskt en del av mitt liv jag fšljer. FrŒn den unga flickans fokusering pŒ sin egen insats (och kanske pŒ olika enskilda musiker) fšljer Œr dŠr textens innehŒll bildar bakgrund till egna erfarenheter av livets mšrker Ð mina fšrŠldrars bortgŒng och ljus - vŒra barns fšdelseÉ. Andra Œr framtrŠder musikens olika delar tydligast Ð ÓfavoritariornaÓ, koralpŠrlorna och orkestrarnas solistinsatser. Som en omistlig ršd trŒd framstŒr nog Dannes knivskarpa och ibland drastiska formuleringskonst nŠr han framkallar en kollektiv tolkningsfšrmŒga av textens grundlŠggande budskap.

   Snart nŠrmar sig den perioden i mitt ÓMatteuspassionslivÓ dŒ jag befinner mig bland de Œhšrare som jag iakttagit under alla Œren. Jag ser faktiskt fram emot det, fšr jag fšrnimmer i de šppna ansiktena att lyssnandet ger en djup och beršrande erfarenhet.

 

Eva Sventelius

(Ur JubileumsutgŒva 1978 Ð 2007)