Och varfr p svenska?

Inte skrev vl Bach p svenska? Nej, det r riktigt. Bach skrev p tyska. En av anledningarna var att han ville, att texten och budskapet utan mellanliggande versttningar eller liknande hjlpmedel skulle g fram frn ljudkllan till hraren.

   P s stt skulle det dramatiska verket Matteuspassionen r i sanning ett musikdramatiskt verk fullt jmfrbart med vra mest dramatiska operor kunna fungera bde som musik i allmnhet och som den gudstjnst den r i synnerhet.

   Vi svenskar talar ett germanskt sprk, nra beslktat med tyskan, som grna lter sig anvndas till versttningar och appliceringar p musik, dr tyska r originalsprket. ke V. Strm, som svarat fr vr versttning, har lyckats stadkomma en versttning dr antalet stavelser r nstan identiskt med det tyska originalets, och dr de svenska hjdpunkterna infaller p samma platser som de tyska.

Uno Ebrelius, den legendariske evangelisttenoren, har svarat fr huvudparten av Matteusevangeliets anpassning till evangelistpartiet. Med ndvndighet har han tvingats ta sig vissa friheter, men de r f, och de har inte varken lagt till eller dragit ifrn i evangeliets innehll.

Mnga gnger har bde knda och oknda hrare kommit fram till mig och betygat hur underbart det varit att bara sitta och ta till sig vad som bjudits.

   Och handen p hjrtat - r det inte s det ska vara? r det inte s, att musik skall upplevas i gonblicket, och att hrare skall beredas mjlighet att reagera spontant infr vad de hr?

   Och - nnu en gng handen p hjrtat r det ngon principiell skillnad mellan att lyssna till ett musikdramatiskt verk och ett fredrag eller ngot liknande?

   Tnk s mnga gnger vi via TV lyssnat till ngon som framfrt ett kortare eller lngre budskap p ett fr oss frmmande sprk.   Visserligen har vi haft hjlp av en svensk versttning som man lagt in i underkanten av bilden, men lsningen av denna text har gjort att vi inte samtidigt kunnat betrakta talaren, uttrycket i ansiktet, miljn runt omkring o.s.v. Vi har gtt miste om en viktig dimension nr vi tvingats vlja mellan att ena sidan lsa texten utan att se bilden och andra sidan se talaren och omgivningen men inte frst innehllet i budskapet. En stympad upplevelse av detta slag kan man undg, om den text som r det fundamentala i ett musikdramatiskt verk framfrs p ett sprk och p ett stt som gr att man bara kan lyssna och ta till sig. Tonsttarens frhrligande och frklaring av det textliga innehllet blir ocks p ett helt annat stt frsteligt, n omman skulle hra musiken utan att frst vad den inneboende texten talade om.

   Givetvis krvs d en god versttning, men en sdan har vi!

 

Dan-Olof Stenlund
(Ur Jubileumsutgva 1978 2007)